Några exempel på nya penningsystem

LETS – Local Exchange Trading System

Om Världsekonomin är Titanic så är LETS en av dess livbåtar

Så sa Michael Linton, som gett LETS-rörelsen dess namn.

LETS är den vanligaste och enklaste typen av komplementär valuta och bytesnätverk i världen. Till sin form är det en förening, med stadgar och styrelse, som ger ut ett annonsblad med erbjudanden och önskningar och som bokför medlemmarnas transaktioner. Valutan får sitt namn av föreningen, ofta ett namn med lokal anknytning. Det vanligaste är att valutan räknas i tid. I ett LETS har man oftast inga fysiska pengar (det finns undantag). År 2009 fanns det ca 5000 registrerade LETS i världen, enligt Lietaer. Det finns gamla bytesringar med nära 2000 medlemmar och nystartade med bara 15. Det finns bytesringar som har ett etablerat samarbete med företag och affärsverksamheter medan andra byter grejer med varann!

Målet för LETS: Att gynna utvecklingen av ömsesidigt stödjande relationer i den lokala ekonomin.

Gemensamma principer: Jämlikhet, Rättvisa och Öppenhet.

När man räknar i tid i stället för kronor så är en timme alltid en timme. Det innebär en rättvis lönesättning, så resonerar man inom LETS. Att kontona ska vara öppna för insyn är naturligtvis mycket viktigt, detta för att förhindra skevheter och stagnation inom systemet. Ett bytessystem som LETS är också en social rörelse. Därför har man regelbundna träffar, fester eller bytesmarknader. Då kan man också bjuda in nya eventuella medlemmar.

De första LETS under modern tid startade på 1980-talet i England som ett svar på hög arbetslöshet och depression i ekonomin. Under åren som gått har systemet utvärderats informellt. Man har kommit fram till att för att ett LETS ska lyckar krävs 5 saker (åtminstone):

  • Diversitet i utbudet mellan medlemmarna
  • En gräns för + respektive – på kontona
  • Öppenhet i bokföringen
  • En betald administration (i LETS) – många system har fallit just pga att idealisterna tröttnat på att jobba gratis
  • Regelbundna sociala sammankomster

En viktig fråga för bytesringarna är skatter. Kritiker menar att hela idén bygger på att människor vill undvika att betala skatt. Detta stämmer inte. Det finns flera exempel på att föreningen som driver bytesringen försökt att få lov att betala skatt till kommunen. Detta har skett vid ett flertal tillfällen i Sverige. En bytesring är ofta grundad utifrån en politisk medvetenhet och ett socialt engagemang. Därför vill många kunna bidra med skattepengar till den ‘gemensamma sektorn’, det är ju till fromma för lokalsamhället och dess invånare. Däremot är många kritiska till vart skattepengarna går idag . Men, bytesringar och skatter finns reglerat av Skatteverket i Beskattning av medlem i bytesring, april 2009.

Fureai-Kippu – en tid-bank för omvårdnad av äldre

En annan parallell valuta, som hjälper miljoner äldre människor, har utvecklats i Japan. Den så kallade ’Fureai-Kippu’ – vårdande relationskuponger – används i hela landet sen 1995. En före detta justitieminister, mr Hotta, såg en kraftigt ökande population av äldre människor och brist på finansiering för att tillhandahålla hjälp. Han föreslog införandet av en valuta där enheterna baserades på tid, där unga människor – som var villiga att hjälpa äldre människor – skulle få tillgodoräkna sig timmar att själva använda eller ge bort i present. Systemet är decentraliserat men koordineras över hela landet. Omsättningen i Fureai Kippu timmar är skattebefriad. Eftersom denna valuta baseras på tid-faktorn, en timme är alltid en timme, idag och 30 år framåt – och alltid täckt till 100 procent av den erbjudna tjänsten, så är det också en inflationsfri valuta.

När man undersökt vad de gamla tycker, så har det intressant nog visat sig att de föredrar hjälp av människor som betalas med Fureai-Kippu framför dem som tillhandahålls av den proffessionella sjukvården. De gamla upplever en annan motivation hos volontärerna.

För närvarande är 374 olika ideella organisationer i Japan valutautfärdare och deltagare i Fureai Kippu-systemet, genom två datoriserade clearinghus.

Chiemgauern och andra Regios i Tyskland

Christian Gelleri, upphovsman till den s.k. Chiemgauern 2001 (tillsammans med några elever på sin Waldorfskola), menar att dess enorma framgång under senare år beror på att Euron misslyckats i de mindre samhällena. Han säger att Tyskland haft en stabil cirkulation av pengar i 30 år, men sedan euron infördes har den cirkulerat allt långsammare, från 18 ggr/år till 7 ggr/år.

Därför har Chiemgauern spritt sig över hela Tyskland. Samlingsnamnet för dem alla är Regios. Minnet av Gesells frimärksvaluta från 1930-talet återuppväcktes, säkert mycket tack vare Kennedys insatser som folkbildare.
Chiemgauerns värde motsvarar en euro. Den finns i olika valörer; 1, 2, 10 och 20. Man köper en Chiemgauer för en euro och sedeln åldras genom att man är tvungen att betala en användaravgift (2% per kvartal) om man behåller den för länge (för länge kan vara över månadsskiftet).

Varför vill någon ha en sådan sedel? kan man ju undra. Jo, därför att man vill stärka den lokala ekonomin – det är ett ställningstagande man gör när man börjar använda chiemgauern. Man vet att den kommer att cirkulera snabbare än euron och det innebär ju faktiskt att den, trots att relationen i värde är 1:1, blir billigare, eftersom fler varor och tjänster skapas med samma faktiska penningmängd.

Det går att växla tillbaka från en regio till en euro, men det kostar lite… De viktigaste vinsterna är att företagen i regionen stimuleras och regionala nätverk utvecklas. Den lokala odlingen får ökad avsättning, vilket också gynnar miljön. Cirkulationsavgifterna går till viktiga ändamål som utbildning, miljöarbete osv.

I nuläget finns 73 Regiogeld projekt igång i Tyskland. Tillsammans ger de ut regios motsvarande 7-800 000 euros. 64% av dem tillhör Chiemgauer-systmet. Ett genomsnittligt Regio-projekt har endast ca 10 000 i cirkulation och för det mesta inte fler än ca 100 affärsföretag. Enligt forskning (Volkmann 2008) krävs egentligen 200 olika företag för att systemet ska kunna tillgodose ett tillräckligt varierat utbud av varor och tjänster.

Ithaca Hours

Paul Glover är initiativtagare och etusiastisk drivkraft för ett projekt som pågått sedan 1991 i den lilla staden Ithaca (30.000 invånare), i staten New York. Greco beskriver Ithaca hrs som den mest framgångsrika modellen i USA. Systemet har haft snabb tillväxt i antalet användare och handelsvolym. Ithaca hrs har också fått stor uppmärksamhet internationellt.

Systemets grund är en tabloidtidning, Ithaca Money, som Glover distribuerar gratis. Tidningen innehåller information om den lokala ekonomin, självhjälpsinitiativ och tankar kring olika slags pengar. Det konkreta syftet med tidningen är att publicera namnen på de individer, företag och organisationer som accepterar den lokala valutan som betalning för sina varor och tjänster. Tidningen publicerar listor på erbjudanden och önskemål, liksom annonser som betalas med hrs.
Ithaca hrs trycks i sedlar med värdena ¼, ½, 1 och 2.

Tillvägagångssättet är väldigt enkelt. Varje annonsör som accepterar betalning i hrs får 4 hrs i premium för sin medverkan. De är sedan fria att använda dem överallt där någon accepterar hrs som betalning. Ytterligare 2 hrs får de vars erbjudanden varit med i 4 nummer av Ithaca Money.

Varje år hålls en stor fest som också är en bytesmarknad. Man kallar den Potlack, efter en gammal tradition som man ärvt från de Nordamerikanska indianerna. Syftet är att stärka gemenskapen mellan människor. Var och en som kommer får 1 Ithaca hr i premium! Varje månad hålls en liten Potlack. Glover gör inte anspråk på att vara en lokal penningutgivare, utan en tidnings-publicist. Sedlarna som annonsörerna får har ingen annan täckning än förtroendet mellan dem som handlar (att det finns något att handla = täckning). Beslut angående gemensamma aktiviteter fattas informellt på månadens lilla Potlack.

Ithaca hrs innefattar även idén om en ny form av tionde, dvs skatt till det gemensamma. Potlack har beslutat att stödja olika samhällsinitiatv/organisationer genom att ge ut ’grants’ som motsvarar värdet 10% av de cirkulerande sedlarna.
Ithaca hours stora framgång beror, enligt Greco på två saker: Paul Glovers starka engagemang och enkelheten i systemet.

Bartercard – att av världens största bytes-nätverk

Detta är ett bytesnätverk för både enskilda personer och företag av alla möjliga slag. Det är i sanning gränslöst eftersom samma system omfattar nio länder i flera olika världsdelar.

Bartercards syfte är att hjälpa små och medelstora företag (SME:s) att växa och nå finansiell trygghet och framgång. Man gör det genom att underlätta nätverkande och hitta dynamiska sätt att samverka. Även om byteshandel är en gammal sak så erbjuder Bartercard kreativa lösningar med hjälp av den senaste teknologin och genom att skapa ett ’samhälle’ (community) för de medverkande företagen. Här hjälps man åt med marknadsföring, att hålla kassaflödet i gång och att hitta köpare till sina och varandras produkter.

Bartercard har 75.000 medlemsföretag som omsätter motsvarande $1,3 miljarder /år.

Bartercard grundades i Australien 1991, då landet var i djup recession – nu har företaget verksamhet i nio länder – bland annat Nya Zeeland, England, Sri Lanka, Thailand och Förenade Arabemiraten – och kan skryta med att ha kunder inom så skilda områden som reklam företag, elektriker, hotell, pappersleverantörer, restauranger, översättare och även djurparker.

Hur fungerar Bartercard?

  1. Man betalar en summa för att bli medlem i nätverket och får ett bartercard/plastkort. Man har räntefri kredit. Öppen och transparent redovisning sker varje månad.
  2. Vid försäljning av varor och tjänster sker redovisningen i trade dollars (varje td motsvarar 1 $) på medlemmens konto.
  3. Medlemmar gör transaktioner med hjälp av kortet, antingen använder de sina tillgångar (+ på bc-kontot) eller den räntefria krediten för att handla med någon av de andra medlemmarna. Det finns flera transaktionsmetoder i systemet: t.ex. elekroniska över nätet, EFTPOS swipe card facilities, telephone, e-Commerce eller med traditionell betalning mot kvitto.

WIR Wirtschaftsring (ung. övers. handelsring)

WIR ser ut att kunna vara förälder till Bartercard för här har vi ett liknande, fantastiskt system som levt i dryga två generationer! WIR är en sektoriell valuta för små och medelstora företag som använts med framgång i Schweiz sedan 1934. Baserat på de medverkande företagens respektive ekonomiska resultat, ger SME:s varandra krediter och återbetalar dessa inom en given tid, med sina egna varor och tjänster. De använder ett system av konton genom vilken de medverkande 60.000 medlemmarna – organiserade i 15 regionala grupper – kan hålla reda på bokföringen och förbättra sina resultat.

Den parallella WIR-valutan har ett värde på 1:1 av en schweizisk franc, och den årliga omsättningen på 1,7 miljarder WIR under 2002 visar att kooperativen arbetar upp ett mycket positivt stöd för sina användare. WIR-kortet är det första kreditkortet som användes för två typer av valutor; WIR-valutan och den schweiziska francen.

En undersökning gjord på förhållandet mellan WIR-valutan och den nationella ekonomin över de senaste 70 åren, visar att i tider av ekonomisk depression ökade omsättningen av WIR-valutan och i tider av ekonomisk ”boom” minskade omsättningen av WIR–valutan. Det här betyder att WIR-valutan – precis som andra parallella valutor – kompenserar för regeringars och centralbankers politik, vilka tenderar till att agera anticykliskt. Traditionella banker, som kontrast, ger krediter när det ekonomiska läget är gott men agerar mer försiktigt när så inte är fallet, och förstärker därmed både uppgång och nedgång.

Credit Clearing var ju enligt Thomas Greco liktydigt med den nya tidens pengar. Det är just vad Bartercard, WIR och även LETS använder sig av! Krångligare än så behöver det inte vara: Man klipper navelsträngen till banken och börjar handla med sina varor och tjänster. Man ’poängsätter’ transaktionerna med plus och minus på respektive konto. För detta behövs en administration, som har vårt förtroende, och kunskap i data och bokföring.

Vid sidan om Greco är Bernard Lietaer en av de absolut största teoretikerna inom området Nya pengar. Han menar att vi står inför ett paradigmskifte eller, rättare, mittemellan en gammal världsbild och en ny. ”Surfing on the edge of chaos” (att surfa på kaos-vågen) är en utmaning som vi är nödsakade att anta. Hur gör vi då det, enligt Lietaer? Jo, han är i stort sett överens med Greco och andra, att vi behöver de alternativa valutorna som räddningsflottar eller livbåtar – under en orolig övergångsperiod. Han pekar också på det livsviktiga hoppet och behovet av att göra något tillsammans i en orolig tid.

Men han ser två risker med papperspengar: Den ena är att de ges ut av någon (en administration eller en trovärdig person). Även om vi inte vill tänka det, så kan utgivaren missbruka sin rätt. Den andra nackdelen är att det är svårt att bestämma en rätt penningmängd. Trycker man för få sedlar så gör dom inte sitt jobb fullständigt, det fattas pengar som nu. Trycker man för många blir det inflation och de förlorar i värde och förtroende.

Credit clearing är att föredra just därför att de är decentraliserade… de uppstår i nuet när transaktionen genomförs och finns därmed alltid i tillräcklig mängd.

Både Greco och Lietaer fäster mycket stor vikt vid täckningen och båda menar att täckningen ska utgöras av verkliga värden – i form av jordbruksprodukter eller material som vi behöver i den verkliga ekonomin. Båda poängterar också vikten av värdemätar-funktionen hos de nya pengarna. Vi behöver en standardiserad värdemätare som är kopplad till den verkliga ekonomin.

Lietaer har ett förslag på en global valuta som han kallar Terra (jord). Terrans värde skulle kopplas till en varukorg med en bestämd mängd av varor. En sådan värdemätare skulle kunna fungera globalt och vaje land skulle kunna räkna ut sin valutas värde i relation till Terran.

När vi, förhoppningsvis, banat väg för en ljusare framtid, ser Lietaer en utveckling och formalisering av penningsystem på 4 olika nivåer:

  • En global referensvaluta (Terran)
  • Tre viktiga multinationella valutor
  • Några olika nationella valutor
  • Lokala komplementära valutor